Grundaren av Sikhismen var en man som gick vid namnet Guru Nanak. Han föddes 1469 i byn Talwandi i delstaten Punjab (nu i Pakistan). Även då han var född som hindu ansåg han sig själv inte tillhöra någon specifik tro, samtidigt som han respekterade alla trosinriktningar. En av hans kända citat lyder; ”det finns ingen hindu, det finns ingen muslim”. Med detta ordspråk menade han att det bara finns en allsmäktig Gud och att alla människor är lika inför Guds ögon oavsett vilken trosinriktning man tillhör.

Under 1538 valde Guru Nanak sin lärjunge Bhai Lehna till att vidareföra hans lära. Han fick därmed namnet Guru Angad Dev och blev sikhernas andra guru. Guru Angad bidrog till att forma ett nytt skriftspråk, Gurmukhi. Under 1552 valde Guru Angad Dev ji sikhernas tredje guru, Guru Amar Das. Han förde vidare Guru Nanaks lära och gjorde staden Goindwal till en av sikhernas huvudcentrum.

Några viktiga händelser under Guru Amar Das tid var bland annat att han införde jämställdheten bland kvinnor i samhället, förbud mot ”Sati” (en gammal hinduisk tradition som gick ut på att bränna en kvinna levande på bål om hennes make avlidit) och han införde även ”Langar” (en fri måltid till alla människor som besökte guruernas helgedom.) Denna måltid kunde alla ta del av oavsett trosinriktning, kast, hudfärg eller kön. Under denna tid besökte bland annat dåvarande mogulhärskaren Akbar, Guru Amar Das. Han var dock inte tillåten att träffa gurun förens han tagit del av måltiden med alla människor som satt och åt, oavsett om de var rika eller fattiga. Med detta visade gurun att alla är lika inför gud. Langar är en viktig del av dagens gurudwaror runt om i världen och serveras alltid under gudstjänster.

Efter Guru Amar Das, följde hans svågers son Jetha som näste guru. Han fick därmed namnet Guru Ram Das och blev sikhernas fjärde guru. Han grundade staden Ramdaspur, idag kallat för Amritsar. Denna stad har kommit att bli en av sikhernas huvudcentrum då det Gyllene templet ligger i denna stad (mer om gyllene templet i fliken gurudwara). Under 1581 blev den yngste sonen Arjun vald som näste guru. Han fick namnet Guru Arjun Dev. Han började bygget av Gyllene templet i Amritsar. Guru Arjun Dev började även sammanställa de tidigare guruernas texter i en skrift. Denna skrift kom att heta ”Aad Granth” (samma som Adi Granth.) 1604 blev Aad Granth införd som sikhernas heliga skrift. Skriften innehöll inte enbart texter från guruerna själva utan även andra heliga individer från andra trosinriktningar.

Det var vanligt förekommande att muslimer och hinduer kom för att lyssna på guruns universala budskap. Jehangir, den dåvarande moghulhärskaren, var medveten guruns växande popularitet och ville sätta stopp på honom innan han fått allt för många följare bakom sig. Jehangir beordrade därmed att tortyrdöda gurun genom att han fått sitta på en glödhet stålplatta samtidigt som man kastade hettad sand över honom. Guru Arjan gick bort år 1606 och blev den första martyren för sikher. Han hann dock ge guruskapet till sin son innan han gått bort. Guru Hargobind var därmed sikhernas sjätte guru.

Guru Hargobind bar alltid på två svärd som kom att kallas för ”miri” och ”piri”. Svärden representerade den spirituella sidan och den temporala sidan. Det var från denna tid sikher formades som till en militant samling vars syfte var att upprätthålla religionsfrihet. Under 1644 blev Guru Har Rai ji sikhernas sjunde guru. Han följdes vidare av Guru HarKrishan under 1661. Guru Harkrishan var endast 5 år då han fick guruskapet. Kort därefter gick han bort på grund av smittkoppor. Innan Guru Harkrishans död han hann läka och bota flera människor som drabbats av smittkoppor, något som var vanligt bland folk under denna tid. När han var 8 år avled han och guruskapet gick vidare till Guru Teg Bahadur ji år 1665.

Guru Teg Bahadur var guru fram till 1675. Under hans tid var förföljelse och förtrycket stort på den icke-islamistiska befolkningen. De fick bland annat betala höjda avgifter för skatter, kvinnor blev bortrövade och sålda som slavar samt heliga platser nerrivna. Det var den norra delen av Indien som främst utsatts för grymheten. Kashmiriska Pandits (skriftlärda inom hinduistiska texter) sökte sig därmed till skydd hos Guru Teg Bahadur. Den nionde gurun tog på sig det diplomatiska ansvaret att försöka övertala den dåvarande mogulhärskaren att upphöra med de olika illdåden. Det slutade med att den nionde gurun samt tre av hans närmaste anhängare, blev avrättade framför en stor folkmassa i huvudstaden Delhi.

Innan hans död blev Gobind Rai, Guru Teg Bahadur jis son, vald som nästa guru. Han kom att forma samfundet Khalsa, vilket betyder de rena. Khalsa baserades på den sociala rättvisan där man inte skulle kunna hänföra och klassificera en människa på grund av dens kastnamn, kön, hudfärg eller ursprung. Han fick därmed sitt nya namn som Guru Gobind Singh och var sikhernas sista mänskliga guru.

Då Guru Gobind Singh död närmade sig valde han att fastställa sikhernas heliga skrift Aad Granth som sikhernas guru för all framtid. Skriften kom därmed att kallas för Guru Granth Sahib. Allt som guruerna behövt säga till mänskligheten finns nedskriven där och budskapet är menat för alla människor oavsett ursprung. Idag ser man Guru Granth Sahib i alla sikhiska tempel runt om i världen.