Den tionde gurun, Guru Gobind Singh, grundade samfundet Khalsa år 1699. Samfundet bildades under ett skede då större delar av den hinduistiska befolkningen hamnat under hård förföljelse och förtryck under mogulhärskarna. Den dåvarande moghulhärskaren Aurangzab hade beordrat att alla som dyrkade statyer och ikoner skulle konverteras till Islam genom våld. Man införde bland annathöjda skatter på den icke-islamiska befolkningen och rev ner många heliga hinduistiska platser. Hinduer blev tvungna att äta kött från kor (heligt djur för hinduer) mot sin vilja och många kvinnor blev också bortrövade från sina hem. Den norra delen av Indien blev främst utsatt för grymheten och då den nått sin högsta punkt sökte sig Kashmiriska Pandits (skriftlärda inom hinduistiska texter) till sikher för skydd. Den nionde gurun tog på sig det diplomatiska ansvaret att försöka övertala den dåvarande mogulhärskaren att upphöra med de olika illdåden. Det slutade med att den nionde gurun samt tre av hans närmaste anhängare, blev avrättade framför en stor folkmassa i huvudstaden Delhi.

Innan den nionde gurun blivit avrättad hade han uppgivit hans son som efterträdare för sikherna. Den unge Gobind Rai, som nu hade blivit den sista mänskliga gurun för sikher, fortsatte att sprida det fredfulla budskapet som Guru Nanak en gång lärt ut om religionsfrihet och tron på en enda allsmäktig gud. Även då hans far hade blivit avrättad hade han ingen hunger för hämnd. Istället uppmanade han folk att stå upp för sina rättigheter och för sin fria vilja. 

Den tionde gurun grundade Khalsa i april år 1699, där han döpte fem sikher som skulle leda det sikhiska samfundet mot förtrycket och förföljelser. Sedan lät han dessa sikher döpa honom själv för att visa att det inte förekom någon som helst skillnad mellan honom och de som ville bli döpta till Khalsa. De sikher som ville bli döpta byte därmed sina kastnamn till Singh som betyder lejon och kvinnor fick byta sina namn till Kaur som betyder prinsessa. Khalsa armen baserades på den sociala rättvisan där man inte skulle kunna hänföra och klassificera en människa på grund av dens kastnamn, kön, hudfärg eller ursprung. Namnet Singh var en titel som endast kunde bäras av Maharajor (kungar) på den tiden men den tionde guruns Khalsa arme skulle inte vara underlägsen inför dessa Maharajor. Sikher tillsammans med Gurun fick därmed ett nytt efternamn och den tionde guruns dåvarande namn Gobind Rai borttogs och han blev nu istället Guru Gobind Singh. Varje sikh som valdes att döpas inspirerades av en patriotisk och nationalistisk känsla där man svor en ed till att bli en soldat som tjänade hela mänskligheten och stod för mänskliga rättigheter och fri vilja.

3. Kirpan – en dolk som symboliserar värdighet och självrespekt. Definitionen av ordet kirpan är: ”ett verktyg för nåd”. Enligt den tionde Gurun, Guru Gobind Singh, får denna kirpanen endast användas i en nödvärn situation och då ingen annan utväg finns.

4. Kachera – korta ”shorts” som påminner en sikh att avleda en från sexuellt umgänge utanför ett äktenskap.
5. Kara – ett armband av stål som symboliserar evigheten och påminner en sikh om tron på en Gud, sikhernas gemenskap med Gud och bandet som binder en med det sikhiska samfundet.

För en Khalsa är det viktigt att hålla ett disciplinerat liv och kunna tjäna mänskligheten på bästa möjliga sätt. Alla sikher skall ha ett mål att bli döpta och komma in i Khalsa samfundet. Man skall försöka bryta och komma ur cykeln av liv och död dvs. reinkarnation, samt bli ett med Gud. Detta gör man främst genom att undvika de fem huvudsakliga känslorna dvs: lust, ilska, glupskhet, att fästa sig vid världsliga saker samt högmod.

Centralt för en sikh är de fem heliga symbolerna som bärs av alla döpta medlemmar. De hjälper individen vid uppbyggnaden av sitt självförtroende och att man göra sig själv distinkt med sitt utseende. En sikh ska inte kunna gömma sig i en folkmassa och ska ständigt vara beredd att stå upp för människor i nöd och som är utsatta för orättvisor i diverse former. Den millitanta och den spirituella delen av en Khalsa går samman med varandra och man anses inte vara en fullbordad Khalsa utan den ena parten. Den spirituella delen innebär att man lever ett ärligt liv genom att arbeta för samhällets bästa, att man ständig kommer ihåg att prisa Guds namn samt delar med sig av sitt leverbröd. Enligt guruerna anses detta vara en av de olika vägarna för befrielse ur reinkarnation.

Den 13 april år 1699 är den dagen då Khalsa bildades och firas också som det sikhiska nyåret, Vaisakhi. Då sikhismen sista grundare bildade Khalsa detta år börjar man räkna sikhiska år efter denna dag. Den tionde gurun, Guru Gobind Singh hade därmed fullbordat den sikhiska läran och gav vidare titeln till sikhernas heliga skrift, Guru Granth Sahib, för all framtid. Innan Guru Gobind Singhs död gav han strikta instruktioner att fortsätta följa läran via den heliga skriften som var skriven av guruerna själva. Allt som en sikh bör veta om livet finns i denna skrift och då man vill kunna kommunicera med sin guru behöver man endast läsa ur skriften.