Guru Granth Sahib är sikhernas heliga skrift och nuvarande guru. Den anses vara unik i jämförelse till världens heliga skrifter då den är skriven av guruerna själva och innefattar den allra högsta spirituella auktoriteten. Den är också unik på det sättet att det är den enda heliga skriften som inte bara involverar verk från guruerna själva utan även från andra heliga personer från olika trosinriktningar. Således kan alla människor runt om i världen få ta del av skriften och ta lärdom av den oavsett deras ursprung, kast, religion eller kön. Skriften är mer än en helig bok för sikher och betraktas som sikhernas ultimata lärare och guru för all framtid. Guru Granth Sahib dyrkas inte som en förgudning, snarare visar man den allra högsta vördnaden för orden som skriften består av. Innehållet av skriften består av hymner och verser vilket hyllar Gud, Guds storhet samt kärleken och längtan efter Gud. Samtidigt beskrivs sammanhangen i människans natur, skapelse och historia.

 

Guru Granth Sahib började sammanställas under den femte guruns tid och innehåller verser och hymner från de första fem guruerna samt den nionde gurun. Skriften färdigställdes av den tionde gurun år 1705 då den också utnämndes till sikhernas elfte och sista guru. Då guruerna inte bara skrev budskapet till sikher utan till hela mänskligheten som helhet är dess mening inte att konvertera människor från andra religioner. Man försöker snarare att få människor att öppna ögonen inför det som hindrar oss från att leva i frid och tolerans med varandra. Hymnerna tar dock starkt avstånd ifrån olika former av religiös fanatism

.

Språk och systematik

 

Guru Granth Sahib är skrivit i ett skriftspråk som kallas för Gurmukhi. Språket skapades av sikhernas andra guru och anses vara det språket man talade under guruernas tid. Då guruernas budskap var riktat mot alla människor var det viktigt för dem att kunna uttrycka sig i ett språk som alla förstod. Därav har Gurmukhi bildats och innehåller flera inslag av språk som bl.a. sanskrit, persiska och arabiska.

 

Hymnerna i Guru Granth Sahib är komponerade i ett klassiskt raaga – system, vilket är en grundform för klassisk indisk musik. Hymnerna är således skrivna på ett sätt där man sjunger det man läser. Raaga – systemet är avsedd för att få en människa i en speciell sinnesstämning och sjungs även under speciella tider på dygnet. Varje raaga bär en egen stämning och känsla. Hymnerna är oftast skrivna i rim, de följer en given rytm och varje hymn avslutas med en referens till dess författare. De hymner som dock guruerna själva har skrivit refereras alltid till sikhernas första guru, Guru Nanak Dev ji. Detta för att alla guruer anses bestå av en och samma själ. Sammanlagt innehåller Guru Granth Sahib 5894st hymner som är fördelade på 1430 sidor i 31 olika Raagas.

Historia

 

Guruerna använde sig av musiken för att uttrycka sitt budskap och sina lära. Dessa nedtecknades alltid ned i hymner, som idag utgör Guru Granth Sahib.

 

Det var under början av 1600-talet då sikhernas femte gurus påbörjade kompilering av skriften.  Man samlade därmed alla texter och hymner från de fyra tidigare guruerna. Dessutom lade man till hymner och verser från andra heliga personer av andra trosinriktningar. Dessa personer delade samma uppfattning om livet och Gud, som den sikhiska läran. Därför ansåg guruerna att deras texter bör finnas med i skriften, då budskapet är riktad mot hela mänskligheten. Den femte gurun, Guru Arjan Dev Ji, sammanställde alla dessa hymner i en enda stor volym som kallades för Adi Granth. Guru Gobind Singh, sikhernas sista guru, slutförda kompileringen år 1705. Han lade även till den nionde guruns, Guru Tegh Bahadurs, hymner. År 1708 fastställde han att Adi Granth skulle vara Sikhernas eviga Guru efter hans bortgång. Därmed fick ”Adi Granth” guruskapet och blev Guru Granth Sahib, sikhernas nuvarande guru.

 

Guru Gobind Singh inkluderade inte sina egna hymner och texter i Guru Granth Sahib. Dessa finns istället i ett avskilt verk som kallas för Dasam Granth. Även detta verk innehåller hymner och texter från andra lärda poeter och helgon från Guru Gobind Singhs tid.

 

Idag bugar sikher endast inför Guru Granth Sahib, som hittas i alla Gurudwaras (sikhiskt tempel). Sikher menar att buga är ett sätt att visa respekt och ödmjukhet för den nedskrivna läran. Följaktligen är det inte boken som sikher bugar till utan själva läran och innehållet.  Guru Granth Sahib anses vara sikhernas guru för all framtid och är deras andliga guide och ledare. Därmed behandlas Guru Granth Sahib med den yttersta respekten.

 

 

Citat ur Sri Guru Grant Sahib Ji (på engelska) kommer att publiceras nedan.